Jag är en 08. Inte det mest populära man kan vara i Sverige. Jag skulle nästan vilja påstå att det är det motsatta. Stockholmare uppfattas ofta som dryga, otrevliga och nonchalanta. Som sitter på Stureplan och vevar med cocktailglas med namn som är omöjliga att uttala så snittarna med foie gras yr i luften. Och som generellt är riktigt dåliga på geografi och bara kan namnge ett fåtal städer i Sverige, som till exempel Göteborg, Luleå och Malmö. Och så vidare.
Första gången jag var i Göteborg var jag 21, 25 första gången i Malmö. Det är pinsamt. Det som också var pinsamt då, var att jag drabbades av en smygande känsla av att fördomarna om dryga stockholmare kanske faktiskt stämmer. För alla var så enormt trevliga.
Jag stirrade misstänksamt på gubben på Esperantoplatsen som såg att jag var vilse och erbjöd sig att hjälpa mig till spårvagnen. På den unga Luleå Hockey-supportern på Bishop Arms i Luleå, som sken upp när jag berättade att jag skulle söka scenskolan och uppriktigt ville veta allt om teater. På tjejen i kassan på Solde kaffebar i Malmö som glatt frågade om jag ville ha en tretår på kaffet – gratis.
Jag kände mig dum när jag insåg att jag aldrig skulle ha hjälpt en turist att hitta rätt i Stockholm – jag har ju bråttom! – eller kastat mig in i ett samtal som jag hade noll koll på med okänd snubbe på bar – herregud, stöter du på mig eller?! – eller kommit på tanken att erbjuda en tretår när jag jobbade på Urban Deli – visst, det blir 15 spänn tack!
Jag berättade för en kompis från Vetlanda om mina, som jag själv tyckte ödmjuka och insiktsfulla, tankar om stockholmare men kastade också förhoppningsfullt ur mig att detta såklart inte gällde alla.
Han log ett syrligt leende och sa: problemet med Stockholm är inte att alla stockholmare är dryga. Det är att du inte kommer in i Stockholm om du inte känner någon från början. Och det är svårt att lära känna stockholmare.
Jag reagerade som ett skolexempel på en överkänslig barnunge som just fått förklarat för sig att ett plus ett blir två – förnekelse, bortförklaring – ilska. Sen insåg jag att han hade rätt. Jag satte mig ner och funderade.
Vad är det folk brukar säga kännetecknar en stockholmare, förutom drygheten? Skulle jag göra något slags självtest? Har alltid bråttom – check. Jämför ofta Stockholm med New York – check. Går alltid mot rött – check. Blir tvärförbannad när man måste vänta fem minuter på tunnelbanan – check. Har starka åsikter om vargjakt – check.
Det här var illa. Hur skulle jag kunna kompensera för det här? Sen kom jag på det! Jag kanske inte kommer sluta bli arg över en försenad tunnelbana eller visa en främling till bussen. Men, jag kan ju faktiskt släppa in er på andra sätt.
Det här är det bästa och det sämsta med staden jag älskar över alla städer. Caféerna, barerna, de vackraste badplatserna. Mataffärerna du ska undvika och glassen du inte får missa. Basketplanerna med riktig matta, bussturerna du kan ta för 47 spänn istället för de svindyra turistbussarna. Det här är mitt Stockholm – Stockholm i mitt hjärta.